Vilken sjuhelvetiskt jävla händelserik vecka hittills. Det finns ingen anledning till vidare exponering av okvädningsord, men nog skulle kapten Haddock hytta med näven om han stött på samma byling som jag gjorde idag. Skolan började för tidigt idag, vilket var en direkt bidragande faktor till att jag så smått kikade in i förseningens förtrollade kosmos. I all min hast lyckades jag bryta mot diverse cykellagar, lagar som bara kan få andrum i ett så lustigt polisövervakat land som USA. Jag har dock sett en och annan, "yankrulle" så med putande läppar och bröst, lätt lespande svensk accent och hysteriskt chockerande ögonbryn lyckades jag mygla mig vidare i tillåten fart. Tydligen får man inte bete sig hur som helst som cyklist och jag tackar Sir till tusen för utebliven bot.
Skar mig på cykellåset då jag var alldeles för vilsen för livet när jag kom till skolan. Blod överallt. Jag blev vid mitt maffiga intåg till campus direkt nekad erövring av Mrs. Wiley och ivägskjutsad till sjuksyster. Innan du blir orolig, mamma, så kan jag försäkra dig om att tal om några stygn var överflödigt och idéer om andra behandlingsmetoder förkastade. Två stora plåster räcker gott och väl, långt och länge.
Klasserna har inte varit utan skratt, och än så länge hatar jag inget med mitt nuvarande liv. Nog saknar jag en och annan svenskbulle från Umeå. Eller två. Kanske fler. Jag saknar Stockholm litegrann också. Kan ni relatera till något av det dravel jag talat om tidigare i bloggen är ni troligtvis medverkande i mitt generella tillstånd av nostalgi och saknadskänslor. Typiskt att inte alla kan vara här med mig på en och samma gång. För här är det bra. Fagra världsdamer, obehärskat landskap och själslig aberration på en och samma gång. Det höjer jag mitt glas och håller semi-fulla tacktal till varje dag i veckan.
Hare så galet bra så länge, så ska jag fortsätta smida planer om att spela den här låten i skolans högtalarsystem varje gång jag kommer in på campus:
http://www.youtube.com/watch?v=m6IJKSsJVds
/Aron. 211.
Kram på dig poeten! /mamma
SvaraRadera