29.2.12

BBM informerar

Så, vad har hänt under de senaste veckorna?

LA - Fantastic-tic-tic, minst sagt. Hur många dagar, veckor, ska man behöva spendera i LA för att hinna se staden? Vi var där över en dag och efter det kan vi fyra säkerligen komma överens om att vi helt enkelt måste åka tillbaka för att få se mer. Vi hann besöka den i stort sett felfria gatan Fairfax Ave, som bjöd på shopping helt i vår smak. Varför den inte var helt felfri är på grund av en mexikansk slaskeria, som fick mig att aldrig vilja äta tacos igen. Efter en halvtimmes bilfärd var vi framme i Little Tokyo, där de amerikanska medborgarna än en gång visade prov på gästvänlighet genom att överge sina arbetsplatser för att guida oss till vårt nästa mål (som för övrigt var en annan butik och därmed en konkurrent). Tack.

Las Vegas - !?. Resan till Vegas överträffade alla mina förväntningar. (Mina förväntningar var skyhöga). Jag vill rekommendera alla som sätter sin fot innanför de nordamerikanska gränserna, att besöka staden där nyonljus får en ny innebörd, där pengar bara är papper, och där du kan ta en shot kl 6 på morgonen utan att någon ger dig en alltför märklig blick. Ett litet tips (eller en varning) på tal om cash: Allt kostar. Lika tomt som ditt hotellrum blir när du lämnar det, lika tom är din plånbok när du kommer tillbaka. Men jag lovar att det är värt det. Stretched Hummer, Bellagios nattklubb The Bank, Palms nattklubb Rain, och mången märkliga/fantastiska människor är bara ett fåtal av våra intressanta upplevelser från Las Vegas.

Skolan - Vi kommer på oss själva med att klaga över hur många läxor vi har, hur mycket vi måste plugga och att vi knappt har tid till allt roligt. !? Någon borde ge oss en ordentlig box. Vi går i skolan 3-4 dagar i veckan, och har MAX 2 lektioner per dag. Jag har fler lediga dagar än skoldagar! Vi går på en skola som har ett häpnadsväckande campus. Efter två månader på SBCC agerar vi fortfarande likadant varje gång vi kliver in på skolans område: Vi stannar till, och kommenterar utsikten i stil med "Serri, går vi verkligen på den här skolan? Har vi verkligen den här utsikten? Är det faktiskt så här varmt i februari?". Det är helt enkelt bara för bra.

Nåväl, nu ska jag iväg på min kvällskurs, Business of Music. Kvällens lektion äger rum på Santa Barbara Bowl, och vi ska tydligen få lära oss om hur man driver ett konserthus - spännande!

Byes

20.2.12

Kommer typ somna inatt

Las Vegas. Vilken galet oerhörd urladdning. Jag har levlat typ 13 levlar i slitenhet efter den här resan. Det har inte blivit mycket sömn och jag ser för tillfället ut som en lätt skelögd grådvärg med pigghetshybris. Att vara tillbaka är något av en sensation, även om sensationen och fenomenet Las Vegas kommer att vara illa saknat. Hur visst folk klarar av stället i mer än några dygn kan bara ha att göra med vita näshästar och annan stimulantia att göra. Inget för några borttappade Umeå-grabbar som vi, kanske.

Ga-Let.

Ur det tillstånd som jag befinner mig i ser jag fortfarande brinnande nattklubbar och neondränkta hotellfasader framför mig. Vattenshowen på Bellagio också. Jag kan inget annat än att säga att det var så galet roligt. Ouppnåeligt härlig resa till och med. Vill ni veta detaljer från resan så kostar det inget mer än 5,99 USD/detalj, eller ett vänligt Skype-samtal eller dylikt. Fortsätt håll utkik så ska vi försöka lägga upp några sjuka bilder inom snart. Ha det läskigt bra tills dess allihopa. Kram!
/Aron
211.

15.2.12

En liten ursäkt

Jag känner att en ursäkt är välbehövlig i nuläget. Tack till alla er som följer vårt liv genom med- och motgångar i California. Motgångarna har varit relativt få än så länge, så det kan jag egentligen inte skylla på. Därför ber jag helt enkelt om ursäkt för vår, och speciellt min inaktivitet på bloggen.

För att dela med mig av en brief update så har vi mycket läxor och inlämningar för tillfället. I skrivande stund sitter vi alla framför varsin dator och skriver en uppsats om integritet i dagens samhälle - hur vi konstant blir trackade av företag för att "göra våra liv enklare". Killarna i detta hus, på Castillo Street, delar dock inte den uppfattningen med företagen. I morgon drar vi med den nya Jeepen (som krånglar lite, PaO kanske har några bra guidelines?) inåt i landet till Las Vegas, Nevada. Vi kommer att bo fyra dagar på hotellet Stratosphere Tower för er som vill hålla extra koll via Google Maps. Kurslitteraturen åker definitivt med och våra datorer likaså. Bilder därifrån kommer att läggas upp, även om det gamla talesättet säger annat.

Innan vi drar iväg ska jag göra min uppkörning för ett California Drivers License. Ryktet säger att det ska vara ganska simpelt jämfört med det svenska, det svåra blir nog att namnge delarna under motorhuven på engelska. Man kanske kan hitta på något, det borde dom gå på. Wish me luck!

Bilder och videor som tidigare utlovats? Det kommer det också, jag lovar. Jag har nu gett Robert i uppdrag att ta sig ann uppgiften. Så håll ut!

Höres!

11.2.12

Los Angeles

Los Angeles är på många sätt en stor reklamskylt. Los Angeles är på fler sätt ett mecka av mänsklig, individuell virtuositet. Staden har en volym högre än något annat ställe jag varit på har haft. Bilarna står för det mesta av det, men de tusen olika personligheterna ljuder tydligast.  Det är som att någon bara låter musiken vara på hela tiden, och ingen bryr sig. Man får en härlig känsla av att staden lever och pulserar. Bilder och videofilmer från gårdagens eskapad har satts i rullning och produceras troligtvis här på sidan inom kort. Puss och kram/ Aron

211.

2.2.12

Efter en dag på stranden











Location:Santa Barbara,United States

Estländsk drevjakt och populärlitteratur från danska knasiga orakel.

Jag har ingenting av värde att säga om de två fascinerande fenomenen jag nämnde i rubriken. Men, jag har eventuellt skapat intresse för kommande nonsens.

Andra veckan hade mer bråttom än vad osten på mina taquitos har att smälta. Utan att överdriva så tror jag att den här skolveckan var max två dagar lång. Två veckor senare så har retoriken bytt riktning. Som följd så har ingen sagt åt mig vad jag får och inte får göra. Hur ska jag nu överleva? Jag har tusen svar på den frågan. Det bästa svaret är nog Cormega. http://www.youtube.com/watch?v=N7dqhq9hy8k

Bevisligen en verklighet obekant min egen. Detta är av mindre betydelse då det inte finns något facit för vad vi greppas och berörs av. Nämnda rapartist förtjänar en guldmedalj då han ger mig glasögon att se precis den värld han kommer ifrån. Inget jävla skitsnack om guldkedjor, spyfärdigt statussnack, stora snoppar och feta hus. Precis såhär bra kan hiphop vara. Ovärdeligt.

På actingklassen fick jag entra scenen och förklara mitt nu. Intressant upplevelse med tanke på att jag aldrig haft någon riktig aning om var i livet jag befinner mig, eller vart jag är på väg för den delen. Skönt att prata inför klassen dock, och mitt mål är att välkomna dylika situationer i framtiden. Att leva i nuet känns för tillfället som den universella sanningen, att skapa minnen för var dag som går. Minnen är något som förblir, och jag kommer straffa mig själv om jag någonsin kommer på mig själv att jag inte skapat miljoner av dem när min tid här är över.

Så från en tillfreds USA-Aron önskar jag er lycka till tills vi hörs igen!

211.